Ibland så känns allt lite mer värdelöst än vanligt. Som typ idag. Det enda jag ens har gjort som är värt att nämna är  min promenad, styrt upp lite inför höstterminens start och tackat nej till en eventuell jobbintervju. Nu i efterhand så känns det jäkligt dumt att jag tackade nej till erbjudandet. Men jobbet var i Stockholm. Hur svårt är det inte att få bostad där?! Jag som knappt hittar en bra bostad i Gävle liksom. Hade faktiskt kunnat se mig jobba där. Ett års vikariat för sedan chans till förlängning. Inom en koncern jag känner till. Men nej då. Baah. Ibland känns det bara som om alla val jag gör är helt fel. Men jag antar att det bara är livet. Att det krävs att man måste känna sig lite värdelös då och då. Eller som nu; mest hela tiden.