Ännu en dag som är förbi. Typ. Vaknade sent idag, men har ändå försökt ta vara på den. Städat, diskat, sökt jobb (5st) och även hunnit ut på första springturen för sommaren. Det var längesen någonting vad så jobbigt. Usch. 

Sitter och funderar på när jag ska åka hem. Har tänkt att åka hem en vecka nu när jag är ofrivilligt ledig från allt. 

 

 

 

 

Ibland så känns det som om dagen endast får bestå av att ligga i sängen, kolla upp i taket och se hur klockan går. I och med att livet just nu står stilla i väntan på nästa äventyr så känns allt på någotvis så hopplöst. Det känns som om allt jag har gjort hittills inte har lönat sig. På något vis alls. Total hopplöshet infinner sig ganska snabbt och tar över tankarna. Det värsta jag vet just nu är att höra att "det löser sig". ALLA säger så. Jo, jag vet att så småning om så kommer det att lösa sig. Då kommer jag ha jobb och bostad. Men just NU så känns det inte alls så. Allt känns osäkert och jag har ingen aning om vart framtiden kommer att ta mig. Det hjälper inte min oro och ångest att säga att det löser sig. Jag vet att den enda som kan ändra på det är jag själv. Och tro mig. Jag försöker. Jag kanske kan försöka mer än vad jag gör, men känslan av oduglig infinner sig vissa gånger när jag kollar på jobbannonser. Allt känns som en djungel. Typ jämt.