Ibland så funderar jag nästan på om jag har valt rätt utbildning. De arbeten som finns ute just nu är i princip de där man lär ha utbildning som socionom, sjuksköterska, lärare(alla nivåer) samt någon specialutbildning som typ projektinjengör inom VVS med inriktning på flöde. Skitskumt. Allt jag fick höra när jag slutade gymnasiet var i princip att "det är bra att ni utbildar er till ekonomer, det kommer vara ett stort generationsskifte inom det yrket när ni blir klara". Jaha. När är detta skifte då? För jag har då inte sett att det är någon brist på ekonomer.. Känns typ skit att försöka söka ett jobb. Känns bara som om att man blir ratad. Jag vet att det tar många nej-svar innan man får sitt ja-svar men jag är liiiiite trött på det just nu. Det känns i princip som om att jag har hamnat i ett mellanläge i livet. Stunden då jag ska gå från student till arbetstagare. Känns som en never ending story. Speciellt när kraven idag är att du ska kunna allt, ha erfarenhet som heter duga och dessutom vara nyexaminerad. Familj inom närmsta året är ett big no-no också(har jag fått höra, men ingen risk för mig[#celibat... nejdå skojar bara]). Men seriously, känns typ omöjligt att få ett jobb idag. Och när jag väl får jobberbjudanden, så är det i stockholm eller uppsala - städerna där det i princip är omöjligt att få bostad istället! Känns skojsigt. Eller inte alls. Men det är väl egentligen bara att hoppas på det bästa? Jag försöker hålla humöret uppe och ändå kollar annonser dagligen. Så som jag har gjort exakt hela våren. Det är bara att fortsätta. Go hard or go home.