Jag sitter för mig själv i huset. Pappa jobbar natt och jag hatar det. Jag önskar att det fanns någon som kunde komma hit och hålla om mig. Det känns som om jag kommer dö snart. Jag orkar inte detta liv längre. Alla bara ignorerar mig och det känns fel. Det är som om jag sakta dör och de märker ingenting. Precis som om jag inte har existerat. Jag sitter här, smsar med Victor, pratar med Fredrik och PG på msn, lyssnar på David Bisbal och funderar lite över mitt liv. Jag har bara suttit inne idag, med undantag för de gånger jag varit ute och rastat Lotus. Jag har fått mina D-vitaminer. Annars har vi bara legat inomhus och ugglat på Grey's Anatomy Säsong 2, del 1. Jag har lånat den av min kära systeryster och måste förmodligen låna del 2 ganska snart. Jag och PG ska kanske ta en glass imorgon och prata lite. Det känns som om jag inte kan vara utan den människan! Vi har så mycket vi kan prata om och vi har så roligt. Men min tid är förbi känns det som. Jag har haft mitt roliga. Jag kan försvinna utan att någon skulle märka det. Jag önskar att det bara fanns ett sätt för mig att visa att jag fortfarande lever. Det finns bara ett fåtal personer som har valfritt pratat med mig idag. Tack för att ni finns. Nej nej, nu ska jag gå och sova tror jag. Får se om jag gråter mig själv till sömns eller hur det blir. Det är helt okej att tycka att jag är patetisk. Men om du tycker det kan du hålla det för dig själv eller säga det direkt till mig. Jag hoppas att vi träffas igen. Adjö.


/K.