2016.06.29. I morgon slutar en era. I morgon gör jag min sista dag som vice ordförande på Gefle studentkår. På fredag börjar jag min första dag som arbetslös. Ångesten och stressen har aldrig varit större. Jag har ingen aning om vad jag ska göra efter detta. Det känns just nu som om allting bara rasar. Allt som jag har varit de senaste fem åren bara försvinner. Helt sjukt. Allt jag känner att jag vill göra är att krypa ihop i en boll och bara vara. Jag vill ha ett jobb, jag vill bo kvar. Men hur lätt är det? Svar: Inte alls. Det är nästan omöjligt (känns det som). Tomheten bara slukar mig. Även om möjligheten finns att jag börjar studera igen till hösten så känns det ändå bara tomt. Bara. Tomt.